Nu packar vi ihop

Nu packar vi ihop det här med frågor så jag kan börja blogga igen :)
Tack igen för att ni tar er tid. Kramar i massor!!!!

Anonym sa...
Hur stora skillnder och vilka skillnader är det i värderingar mellan din man och dig?
16 december 2010 05:41

Hejsan anonym!
Jag tycker inte att vi har så stora skillnander i våra värderingar. Vi tycker och tänker väldigt lika när det gäller som tex familjevärderingar. Respekt och tillit och kärlek. Mehmet och jag är väldigt lika i våra tänken och tycken. Det som skiljer oss åt är nog mest lite åsikter som kan krocka ibland. Förstod jag frågan fel får du jättegärna höra av dig igen.
Kramar Anna

Patricia sa...

1.Nu vill jag veta när mina favoriter kommer att närma sig mina breddgrader??
Vi kommer snart, håll i hatten och förebered grannarna :)

2.Är champagnen drickbar i Turkan?
Ingen aning, jag dricker bara te :P

3.Firar man nyår i Turkiet som vi gör i Sverige?
Kanske inte med alkoholen på samma sätt, men det är en högtid här oxå :)

4.Har dom 5 liravin i Gaziantep?
Självklart har dom det, kommer att vara min räddning innan jag ska sätta mig på planet, hoppas att jag kan få det lite ljummet oxå, så den där fantastiska smaken kommer fram ordentligt.

5.Finns det några mattförsäljare där tro?
Ja det gör det, och dom frågar alla efter dig :)

Ja det var allt för denna gången...hahaa..kram kram kram
16 december 2010 12:03

Ja du kan då komma med frågor som ingen annan Patricia hahaha
Kramar!!!!!!


Anonym sa...
Från mig som äääälskar din blogg!

Hejsan anonym igen :) Vad roligt att du hade fler frågor på lager :)
Jag ska försöka svara så bra jag kan, är det nåt oklart så på´t igen bara.
Kramar Anna

1.Har Mehmet inga bröder? ;)
Absolut, han har två st, Ahmet 33 och Arif på 23, är det nåt jag ska ordna ??? ;)

2.Kan tänka mig att det blir tjaffs om en del saker med stor familj alla under samma tak och kulturkrocken, vad är det oftast om?
Ja ibland blir det en del grejjer. Dom vill så väl och familjen är så älskvärd men ibland blir det så fel. Jag är uppfostrad så att man hjälper till när man kommer bort och dom vill helst att jag ska sitta och bara ta det lungt då jag är gäst. Turkakvinnor kan naturligtvis allt bäst oxå, å alla vill gärna visa vad dom kan och det kan bli lite småtjafs om vem som kan mest och vad. Jag vill göra på mitt sätt och dom vill göra på sitt. Är vi ute på stan så är dom otroligt överbeskyddande och har Mehmet sagt att ta hand om Anna så tar dom den uppgiften på största allvar. Problemet är att jag kan känna att dom behandlar mig som ett barn, ex akta vägen, oj maten är varm glöm inte att blåsa. Blir jag sjuk, förkyld eller liknande så är det nästan så att dom får panik. Kulturkrockar tycker jag inte att vi har så mycket, dom är ganska lika mig. Riktiga hetsiga disskusioner har vi mest om gris, religion, men inget allvarligt alls, dom respekterar mig och min tro och jag respekterar deras, vi kan både skoja om det och bli allvarliga. Men i grunden har vi lika värderingar. Å lite mindre krockar är att dom tror att dom blir sjuka av att äta glass, dricka kallvatten och botar gärna sina åkommer med mindra smarta saker kan jag tycka. Men dom är såhär, och jag älskar dom ändå :)

3.Är det inte dyrt att surfa på internet där nere?
Nej , jag har turkiskt abonemang i Gaziantep jag betalat ca 100 kr /månad. I alanya snikade jag av Tropical restaurang wireless, vi bodde vägg i vägg så jag fick lösenordet av dom :)

4.Hur går det för dig med hår dusch osv, jag skulle inte överleva utan alla hårprodukter och plattång mm.?
Ja, det är ett återkommande problem, jag är som dig , utan plattång(hårspray skulle jag dö :) Men det går bra, men klart att jag saknar riktigt dusch, det är det första jag ska göra när jag kommer till Sverige, å där ska jag stå bra länge, med varmvatten.

5.Får ni nån gång snö där?
Det kan komma lite lite, men det försvinner på en gång :) I Alanya har det snöat redan, men försvann direkt, men ändå :)

6.Dricker du vattnet där? Går det bra med magen osv?
Jag dricker inte vattnet, jag använder det till matlagning, men inte för att dricka om jag är törstig. Magen för mig tar det alltid ett tag för att vänja. I Alanya var det bra dom sista månaderna, men när jag kom till Gantep så fick jag börja om från noll, på turktoan liksom :)

7.Är det dusch eller badbajla som gäller där?(har hört är vanligt utomlands med badbalja)
Vi sitter på en pall, med en kran för kallvatten och en hink med varmvatten, så får man bland lite som man vill. Men i alanya hade jag dusch .

Får återkomma med fler frågor, nu är det jobb som kallar.

Turklandsfanet!

17 december 2010 03:41

Karin sa...
Hej!
Jag har ingen fråga utan jag vill bara säga att det var länge jag skrattade så mycket som jag gjorde när jag läste vart enda inlägg i din blogg! :)
Jippie äntligen en till blogg om en "turkfru" :)
Jag ska säga till man att jag aldrig mer ska klaga på toaletten hemma hos hans familj som består av ett hål i golvet. Jag behöver ju iaf inte gå UT!? för att kissa. :)

Ha det toppen!
Kram Karin

17 december 2010 04:16

Hejsan bruden!!
Såå glad att du hittade hit, vi har hunnit med en hel del skype och många mess fram och tillbaka. Jag hoppas sååå mycket att vi kan ses i Ankara, eller så våldgästar vi dig när vi kommer till Sverige. Har skrattat så mycket när vi har pratat och jag ser fram emot att hänga i lekparken med våra hundar och 40 ungar.
Kramar i massor till sötaste Karin Canpolat, grispizza forever!!!!


Louise - Living in Turkey sa...
Haha ingen fara med alla kommentarer. Det blir fel ibland.

Jag har en fråga, i och med att jag inte har läst din blogg så länge så skulle jag veta hur du och din pojkvän träffades?
Har du jobbat mycket nere i Turkiet och med vad?
Hur ser eran framtid ut? Vad har ni för tankar och planer om barn, giftemål,arbete, boende osv.

Kramar Louise

17 december 2010 04:20

Hejsan Louise!!
Vi träffades på Mehmets restaurang, där han jobbar. Det var helt enkelt kärlek vid första ögonkastet :)
www.theturkishway.blogspot.com/2010_07_01_archive.html där finns storyn om allt :) Kan du inte klicka på länken så kopiera bara. Under rubriken giftemål.
Jag har inte jobbat i Turkiet, utan jag pluggar nu på distans. Vi har lite planer om framtiden, dock saknas det några pusselbitar så kan inte ge några detaljer än :) Men barn och giftemål hoppas jag att våran framtid bjuder på.
Kramar Anna!!

Annelie sa...
Nu har jag ägnat denna extremt tidiga lördagmorgon åt att läsa din blogg (det är så det kan gå när jag ska vända dygnet rätt som nattarbetare)och tycker den är superbra! Det är så uppenbart att du och Mehmet älskar varandra så mycket. Om det blir så att ni flyttar till sverige hoppas jag att du fortsätter blogga, även om du är tillbaka i din kultur och miljö är ju han i en ny.
Till frågorna:
Vad saknar du mest från sverige?
Vad tror du att du kommer sakna mest från Turkiet när ni är i Sverige igen?
Du har ju skrivit en del om hur det gick till när ni träffades men hur gick det efter att ni gått ut första gången? Har du varit nere massor av gånger? Har han varit i Sverige någon gång? Hur förlovade ni er? Har ni någon gång tvekat eftersom ni är från olika länder och kulturer eller har ni hela tiden bara sett möjligheterna?
Tack för massa trevlig läsning och ett gäng skratt. :-)
/Annelie
17 december 2010 21:11

Hejsan Annelie!
Tack snälla snälla du för dina frågor och kommentarer, vad roligt att du tycker om bloggen, så glad att jag kan roa någon :) Jag hoppas att intresset för att blogga kommer att ligga kvar när vi kommer till Sverige, som du säger, kan nog bli en hel del tok med Mehmet där också.

Jag saknar min familj jättemycket, jag vet att dom är glada för mig, men dom står mig nära och det är tur att dom bara finns ett skypesamtal bort. Jag saknar att det är enklare i Sverige, allt kan vara så komplicerat härnere, ska det göras något så kan det vara en hel process innan man kommer till kritan. Kan tära lite på humöret kan jag säga. Om vi pratar mat så saknar jag vanlig enkel husmanskost. Å kanske en grispizza :) Jag saknar att kunna gå in i en butik å där finns det allt som jag har på min inköpslista, å inte behöva gå till olika butiker för att sedan upptäcka att dom inte har det i Turkiet. Korv med bröd saknar jag skitmycket, helt galet va? :)

När jag kommer till Sverige kommer jag att sakna allt tror jag, det bra och det dåliga tom. Man måste ta Turkiet för hur det är, acceptera det, annars går det inte. Jag kommer att sakna att sitta länge på kvällarna å dricka te med familjen och prata skit. Att det inte riktigt finns några tidsuppfattningar, som jag annars kan bli helt galen på :) Sakna att svenskarna inte alls är som turkarna, då jag har kommit så nära familjen så kommer man närmre turkarna på ett helt annat vis än när du är turist. Sakna pulsen, känna att staden lever, att det alltid händer något. Min andra familj här nere kommer jag att sakna nå oerhört.
Jag är glad att jag har sett både turist Turkiet och "riktiga turkiet" Jag känner att jag kommer hem när jag är landar på flygplatsen i Antalya.

När Mehmet och jag hade träffats några gånger så kände jag att det blev svårt, han jobbade mycket och klart man kände att han inte var svensk, han var på helt annat vis, utan att kunna förklara hur. Det var svårt ibland och förklara vad jag ville, å han hade svårt att uttrycka sig då hans engelska var dålig. Men vi visste en sak, vi älskar varann. Vi kör på å sen får vi se. Vi har alltid kunnat lösa saker och ting även och vi båda är envisa och kan bli barnungar ibland. Men på nåt sätt har det alltid kännts rätt. Min familj blev lite oroliga till en början, med all förståelse. Jag kommer och talar om huxflux att jag har träffat mannen i mitt liv, han är muslim, kommer från Turkiet, vilken förälder hade inte reagerat? .
Men efter många samtal, å många övertygningar hjälpte dom mig med att visum till Mehmet, en inbjudan så han skulle kunna komma å hälsa på i Sverige. Allt har gått mycket fort mellan oss, och i vanliga fall skulle jag aldrig göra detta, men jag var så säker. Mehmet kom till Sverige, å klart jag kände nångång, vad gör jag om han har försvunnit med alla mina saker när jag kommer hem från jobbet, jag kände faktiskt så. Men han var alltid där, glad att se mig och alltid lika kärleksfull som alltid, han är likadan mot mig vart vi än är, i Sverige eller hos hans familj i Antep. Han har aldrig ändrats under den här tiden. Vi förlovade oss ganska enkelt, han friade och sen bytte vi ringar på balkongen med lite vin och mys. Vi var helt ensamma. Vi firade med mina bästa vänner på kvällen.
Det är ibland jobbigt för att han är från Turkiet och jag är från Sverige. Jag får resa hur jag vill, han behöver alltid visum. Så jag har alltid fått åka till Turkiet. Vi har stött på många hinder, från myndigheter, personer som har många åsikter ang att han är muslim, det är konstigt att andra har såna enorma problem med detta när jag inte har det. Jag känner ibland att jag måste försvara mitt val. Det är jobbigt att en del inte tror på oss. Det har fällts en hel del tårar, men nångång måste det ju bli våran tur oxå :) Jag vet att vi kommer att bo snart i vårat hem, å ha våran familj och jag längtar dit.