torsdag 22 juli 2010
Cykla
Det är som att cykla, man glömmer det aldrig. Gäller det även turkcyklar? Där sadeln nu gått i två bitar, å det inte pga av bakdel av större size. Skönt det är när sprickan liksom nyper tag i skinkan mitt på Ataturkstreet där trafiken är som Sthlm i rusning fast autobahn, man ingen chans att stanna å rätta till sig. Det finns en växel som fungerar, trampa-i -luften-växeln, den som går skitlätt å får man upp mer än rullatorfart så ser man ut som en jojo som försöker få upp lite speed. Samtidigt försöker jag få det som att se ut som att det faktiskt är just den växeln jag vill ha. Men jag har cyklekorg på denna, fin och svart, hänger snett men vad gör det? Snabb som en pil dårar jag igenom Alanya med ett stopp på Migros, ny plattång inhandlad. Kanske kan få bukt med detta fågelbo till hår som inte återhämtat sig än efter incidenten i havet häromdan. Jag vill inte prata om det. Jag cyklar hem, eller snarare jojar hem i värmen, Mehmet frågar om jag har duschat nyss, schysst. Nöjd med dagen. På lördag kommer Patricia, med lösgodis. Mums!
lunch
Efter lunchen idag tog jag mig en power-nap. Är det illa om man vaknar av sin egen andedräkt?
Vaddå, det ska ju vara mycket vitlök i lasagne.
Vaddå, det ska ju vara mycket vitlök i lasagne.
Å för er som undrar...
...så svettas jag, kopiöst.
Mehmet ringde
-Vad gör du?
-Jag badar
-Vart?
-På balkongen
-Hur?
-I mitt svett
Det är varmt, å jag svettas, går man ner 10-20 kilo på detta vis tror ni? isåfall är jag på god väg.
Gå till stranden då, eller poolen tänker ni, det är för varmt. Därför väljer jag att klaga på äkta turkärringavis, värmen, pengar, turister å karlar. Åk hem då? Aaaldrig, det är för kallt. kommer nog alltid att vara svenne i hjärtat.
Mehmet ringde
-Vad gör du?
-Jag badar
-Vart?
-På balkongen
-Hur?
-I mitt svett
Det är varmt, å jag svettas, går man ner 10-20 kilo på detta vis tror ni? isåfall är jag på god väg.
Gå till stranden då, eller poolen tänker ni, det är för varmt. Därför väljer jag att klaga på äkta turkärringavis, värmen, pengar, turister å karlar. Åk hem då? Aaaldrig, det är för kallt. kommer nog alltid att vara svenne i hjärtat.
Problem
Ja jag har lite tråkigt idag, men en undran, om ett barn står och konstant skriker anne!! (mamma på turkaspråk) ANNE!!! AAAANNNEEEEE!!!! Varför svarar aldrig anne??? Inte förrens efter 10 minuters skrikande å toner som endast Tito Beltran kan uppnå så svarar anne.
Finns det nån som helst logik i detta? själv sitter jag på balkongen å känner mig som matadoren i Ferdinand, sliter mitt hår å ber att, svara då, gör nåt, säg nåt, titta på ungen iaf.
Jag är för en klunk whiskey för få ungarna att somna.
Finns det nån som helst logik i detta? själv sitter jag på balkongen å känner mig som matadoren i Ferdinand, sliter mitt hår å ber att, svara då, gör nåt, säg nåt, titta på ungen iaf.
Jag är för en klunk whiskey för få ungarna att somna.
Buske på gården
Det växer en buske på gården, av sorten anabolus gigantus, det är där alla fladdermöss bor, inte vid Hotell Besthause som vi trott tidigare. I denna buske idkas det nån slags gangbang varje natt å har gjort i en veckas tid, tror även att tuppen som galer vid fel tid varje morgon har haft en fjäder med i detta. Nåt gammalt husmorstips på hur man blir av med detta mottages tacksamt.
Cirkusdags?
Mehmet säger att han ska spackla igen hålen i badrummet idag.
Jag har poppat popcorn och lutar mig tillbaka.
Jag har poppat popcorn och lutar mig tillbaka.
onsdag 21 juli 2010
Giftemål
Ja, ni kan vara helt lugna, det är inget som står på tapetern än. Men klart man tänker, undrar å funderar. Giftemål först, här el i Sverige, man lär tänka med huvvet å inte med hjärtat.
Gifta sig i Sverige känns tryggt, men mer också för att jag inte är så insatt i var som händer om jag skulle välja att gifta mig här. Vet att det krävs en hel del papper, å jag är ju inte känd för att vilja krångla med sånt, bekväm skulle nog vara mitt ord i SAOL om jag skulle ha nåt, att vi fick till det med alla visumpapper är för mig obegripligt.
Kan man gifta sig på båda ställerna? Kanske i Sverige å ha en liten cermoni i Turkiet.
Mehmet kliade sig i huvvet å förklarade att liten cermoni fanns inte i hans släkt, skulle bli ett ramaskri om man bara bjöd vissa å inte alla. Så 500 turkar i Jäder , är det nåt att sikta på el? :)
Men hur gör man då, vart börjar man, vill jag? Klart jag vill, haha jag ska ha hela baletten, med klänning å tutande bilkaravaner , turkakärringar som gapar :) Skitkul tycker jag å planerar medans finansministern räknar att år 2030, då kanske :). Detta är förstås inget som vi planerar sådär jätteallvarligt nu, men det är kul att spåna lite :) För er som kanske inte vet, när Anna Träffade Mehmet så kommer nu den osencurerade historien här:
Anna O å Anna L, rumlade runt i Alanya, levde glada dagar med drinkar å sol å sena nätter, här skulle vi bara ha kul, hahaha vilka dårar som åker ner hit å faller för turkarna, skulle väll aldrig....
Vi bestämde oss för att gå på en ny restauranggata, jag var hungrig, å lite glad i hågen , men det upphörde ganska snabbt då inkastarna har ett öga för vilka som aldrig varit just där förut å det gapades till höger och vänster, jag var på bristningsgränsen när en kille ropade på oss å förklarade att det hääär det var den bääästa restauranga i stada...Då brast det för Anna O
-Ja men vad vill du, va??!! vad vill du??
-Ja ni komma äta här ja
-Nej du, det kan jag lova att vi inte ska, vi kommer att gå uppochner å tillbaka igen å sen kommer vi att välja en restaurang å jag kan lova att det kommer INTE att bli här.
Anna L tog ändå hans kort å skämdes säkert å mina vägnar å sen gick vi vidare. Jag valde......den sämsta restaurangen i hela Alanya att äta på. Somliga straffar......
Efter lite barkisbröd å nån drink fick jag dåligt samvete,
-Fan Anna, jag måste gå tillbaka, hur kunde jag vara så otrevlig, vi måste gå tillbaka å ta en drink där. Det gjorde vi ,jag sa det jag ville säga och visade sig att inkastaren var väldans trevlig, å nej, det var inte Mehmet. Han kom ut från köket (såklart), å slog sig ner vid oss. När jag såg honom så hände nåt, som om allt bara gick i slowmotion, ja jag veeeet.
Jag tappade talförmågan å Anna såg vad som höll på att hända
-Men skärp dig, vad håller du på med väste hon medans jag satt å fnittrade som en tonåring.(fattades bara ett hubba-bubba)
Han sa inte många ord under den stund vi satt där, förutom när jag försökte skoja till det å sa väll något kanske inte så lämpligt, jag drog typ alla över en kam när det gäller turkar å dess beteende härnere. Mehmet satte mig direkt på plats å sa surt att jag visste fan inget om hans liv å var hans värderingar var, great tänkte jag, bra Anna, snyggt.
Jag krävde att vi skulle gå dit nästa dag medans Anna förmanade mig å sa att för faaaan, glöm det där. Men det gick inte, jag gick emot alla mina principer å varningar i huvvet. Men efter x antal timmar framför spegeln å x antal ombyten var jag redo, nu jävlar!!!!
Väl där igen , försökte jag på alla vis få med honom ut, ja, jag var ju inte så stursk att jag frågade rätt ut. Jag bad Anna. Andra killarna där sa till mig att det är ingen ide, Mehmet går aldrig ut, han tränar, jobbar å sover, det är allt, du är inte den enda som frågat, kan lova att det inte är nån ide. Anna frågade iaf. .........han kom med, eller han skulle möta oss när han slutade, behöver jag säga hur nervös jag var? Men på den vägen är det, fanimej det sa klick på en gång. Jag känner mig fortf varje dag som en 14-åring som är kär i killen med moppe som hänger med dom coola killarna vid kiosken. Men den här gången får jag vara med :)
Gifta sig i Sverige känns tryggt, men mer också för att jag inte är så insatt i var som händer om jag skulle välja att gifta mig här. Vet att det krävs en hel del papper, å jag är ju inte känd för att vilja krångla med sånt, bekväm skulle nog vara mitt ord i SAOL om jag skulle ha nåt, att vi fick till det med alla visumpapper är för mig obegripligt.
Kan man gifta sig på båda ställerna? Kanske i Sverige å ha en liten cermoni i Turkiet.
Mehmet kliade sig i huvvet å förklarade att liten cermoni fanns inte i hans släkt, skulle bli ett ramaskri om man bara bjöd vissa å inte alla. Så 500 turkar i Jäder , är det nåt att sikta på el? :)
Men hur gör man då, vart börjar man, vill jag? Klart jag vill, haha jag ska ha hela baletten, med klänning å tutande bilkaravaner , turkakärringar som gapar :) Skitkul tycker jag å planerar medans finansministern räknar att år 2030, då kanske :). Detta är förstås inget som vi planerar sådär jätteallvarligt nu, men det är kul att spåna lite :) För er som kanske inte vet, när Anna Träffade Mehmet så kommer nu den osencurerade historien här:
Anna O å Anna L, rumlade runt i Alanya, levde glada dagar med drinkar å sol å sena nätter, här skulle vi bara ha kul, hahaha vilka dårar som åker ner hit å faller för turkarna, skulle väll aldrig....
Vi bestämde oss för att gå på en ny restauranggata, jag var hungrig, å lite glad i hågen , men det upphörde ganska snabbt då inkastarna har ett öga för vilka som aldrig varit just där förut å det gapades till höger och vänster, jag var på bristningsgränsen när en kille ropade på oss å förklarade att det hääär det var den bääästa restauranga i stada...Då brast det för Anna O
-Ja men vad vill du, va??!! vad vill du??
-Ja ni komma äta här ja
-Nej du, det kan jag lova att vi inte ska, vi kommer att gå uppochner å tillbaka igen å sen kommer vi att välja en restaurang å jag kan lova att det kommer INTE att bli här.
Anna L tog ändå hans kort å skämdes säkert å mina vägnar å sen gick vi vidare. Jag valde......den sämsta restaurangen i hela Alanya att äta på. Somliga straffar......
Efter lite barkisbröd å nån drink fick jag dåligt samvete,
-Fan Anna, jag måste gå tillbaka, hur kunde jag vara så otrevlig, vi måste gå tillbaka å ta en drink där. Det gjorde vi ,jag sa det jag ville säga och visade sig att inkastaren var väldans trevlig, å nej, det var inte Mehmet. Han kom ut från köket (såklart), å slog sig ner vid oss. När jag såg honom så hände nåt, som om allt bara gick i slowmotion, ja jag veeeet.
Jag tappade talförmågan å Anna såg vad som höll på att hända
-Men skärp dig, vad håller du på med väste hon medans jag satt å fnittrade som en tonåring.(fattades bara ett hubba-bubba)
Han sa inte många ord under den stund vi satt där, förutom när jag försökte skoja till det å sa väll något kanske inte så lämpligt, jag drog typ alla över en kam när det gäller turkar å dess beteende härnere. Mehmet satte mig direkt på plats å sa surt att jag visste fan inget om hans liv å var hans värderingar var, great tänkte jag, bra Anna, snyggt.
Jag krävde att vi skulle gå dit nästa dag medans Anna förmanade mig å sa att för faaaan, glöm det där. Men det gick inte, jag gick emot alla mina principer å varningar i huvvet. Men efter x antal timmar framför spegeln å x antal ombyten var jag redo, nu jävlar!!!!
Väl där igen , försökte jag på alla vis få med honom ut, ja, jag var ju inte så stursk att jag frågade rätt ut. Jag bad Anna. Andra killarna där sa till mig att det är ingen ide, Mehmet går aldrig ut, han tränar, jobbar å sover, det är allt, du är inte den enda som frågat, kan lova att det inte är nån ide. Anna frågade iaf. .........han kom med, eller han skulle möta oss när han slutade, behöver jag säga hur nervös jag var? Men på den vägen är det, fanimej det sa klick på en gång. Jag känner mig fortf varje dag som en 14-åring som är kär i killen med moppe som hänger med dom coola killarna vid kiosken. Men den här gången får jag vara med :)
fredag 16 juli 2010
Plask i poolen
Det här med å plaska i poolen , det lär ju upphöra omedelbart. Har man barn kan jag förstå att man vill underhålla ungarna, men håll er då i (om det finnes) barnpoolen. Men det värsta är nog överåldriga turkamän på madrass.
Det ska sittas, brottas, slängas av och på, vältas å framförallt plaskas. Så, jag hänger vid poolkanten, njuter av solen i min stillhet, då mannen med stort plask skrivet i pannan, tar sats, springer, å sen går allt i slowmotion man man ser hur han landar i vattnet som en kanonkula å det blir en svallvåg som sköljer av mig halva badutstyrseln (nästan). Det är då man ger den här blicken, vänder sig om och tittar med smått höjda ögonbryn å tänker, men nu fattar han nog. Han är turkman, first time pool å fattar absolut inte, så han gör om det å den här gången tar han sats från Istanbul å hamnar en meter från mitt poolhängande. Jag ger blick nr 2, vänder mig om tittar med höjda ögonbryn, men har nu lagt till en missbelåten min och en suck. Det plaskas vidare medans jag känner mig som en surkärring som vill ha lungt och stilla och totalt har glömt bort hur det är att ha kul i poolen, det är Anna och Maries fel, för ni är inte här och poolbadar med mig på besthouse. När vi badar där, då är det jag som är mannen med plask skrivet i pannan :) Men det gör inget, för i det ögonblicket är jag bara en turist på semester :)
p.s jag kan stå på madrassen i poolen, det kunde inte han :P
Det ska sittas, brottas, slängas av och på, vältas å framförallt plaskas. Så, jag hänger vid poolkanten, njuter av solen i min stillhet, då mannen med stort plask skrivet i pannan, tar sats, springer, å sen går allt i slowmotion man man ser hur han landar i vattnet som en kanonkula å det blir en svallvåg som sköljer av mig halva badutstyrseln (nästan). Det är då man ger den här blicken, vänder sig om och tittar med smått höjda ögonbryn å tänker, men nu fattar han nog. Han är turkman, first time pool å fattar absolut inte, så han gör om det å den här gången tar han sats från Istanbul å hamnar en meter från mitt poolhängande. Jag ger blick nr 2, vänder mig om tittar med höjda ögonbryn, men har nu lagt till en missbelåten min och en suck. Det plaskas vidare medans jag känner mig som en surkärring som vill ha lungt och stilla och totalt har glömt bort hur det är att ha kul i poolen, det är Anna och Maries fel, för ni är inte här och poolbadar med mig på besthouse. När vi badar där, då är det jag som är mannen med plask skrivet i pannan :) Men det gör inget, för i det ögonblicket är jag bara en turist på semester :)
p.s jag kan stå på madrassen i poolen, det kunde inte han :P
Hårfärg
Tänkte att jag skulle färga håret igår, var mörkbrun när jag kom ner hit, men nu liknar det mer nåt slags hö. Både färg och kvalitet, löshår ska ur å nu ska man bli som en ny människa tänkte jag. jag gick till Kahle market där dom har typ allt å lite mer, stod å valde på vad jag skulle ta, då kommer en expedit fram, turktjej,
-can i help u?
- No thank, im just lokking.
Men tror ni hon säger nå mer el?. Nej då står hon kvar och häckar, glor å så fort jag tar fram en fär å vill titta på så säger hon
-No no no, not good for you.
Ja fast nu kanske jag tyckte det, så till slut sa jag : Men du, om jag behöver hjälp så säger jag till, så du kan kila iväg nu. turktjejen står kvar å har nu tagit fram nåt slags plommonlila med svarta inslag.
- Very good for you.
Nej tack, jag betackar mig för att se ut sopm Ozzy Osbourne gjorde under hans värsta tid.
Irritationen stiger i mig å jag snor åt mig en färg i all hast och säger att det här, det blir bra det.
Kommer hem, kletar i färgen å väntar,
-Ser det inte lite mörkt ut sa Mehmet
Just det kommentaren man vill ha. Jag går till badrummet, tittar, grubblar å försöker att påminna mig om att håret alltid ser mörkare ut under själva verkningstiden, + att det är ju lite blött.
Men skjöler ur iaf efter 15 min. Ja jag vet inte hur det ser ut, mörkt är det iaf, riktigt mörkt, men ganska ok , lär nog bara ta ett par dagar att vänja mig.
Mehmet tyckte att det blev riktigt snyggt, klart han tyckte, nu är jag ju ett steg närmare att både vara OCH se ut som en turkafru :)
-can i help u?
- No thank, im just lokking.
Men tror ni hon säger nå mer el?. Nej då står hon kvar och häckar, glor å så fort jag tar fram en fär å vill titta på så säger hon
-No no no, not good for you.
Ja fast nu kanske jag tyckte det, så till slut sa jag : Men du, om jag behöver hjälp så säger jag till, så du kan kila iväg nu. turktjejen står kvar å har nu tagit fram nåt slags plommonlila med svarta inslag.
- Very good for you.
Nej tack, jag betackar mig för att se ut sopm Ozzy Osbourne gjorde under hans värsta tid.
Irritationen stiger i mig å jag snor åt mig en färg i all hast och säger att det här, det blir bra det.
Kommer hem, kletar i färgen å väntar,
-Ser det inte lite mörkt ut sa Mehmet
Just det kommentaren man vill ha. Jag går till badrummet, tittar, grubblar å försöker att påminna mig om att håret alltid ser mörkare ut under själva verkningstiden, + att det är ju lite blött.
Men skjöler ur iaf efter 15 min. Ja jag vet inte hur det ser ut, mörkt är det iaf, riktigt mörkt, men ganska ok , lär nog bara ta ett par dagar att vänja mig.
Mehmet tyckte att det blev riktigt snyggt, klart han tyckte, nu är jag ju ett steg närmare att både vara OCH se ut som en turkafru :)
torsdag 15 juli 2010
Ni som läser..
Ni som läser min blogg, kan ni inte bara skriva erat namn under kommentarer, ja självklart nåt mer om ni vill, men skulle vara så himla kul att veta vilka ni är, då jag fick en kommentar från en tjej som jag inte hade en aning om att hon läste. Var så himla kul och otippat...Riktigt kul att se om ni vill :)
Tisdagsmarknaden
På Tisdagar är det marknad, som fredagsmarknaden då bönderna kommer in med div frukter å grönsaker. Det inhandlas en hel del när jag och Mehmet går dit som ni säkert vet efter mitt inlägg om fredagsmarknaden. Så ,på tis o fre befinner jag mig alltid där :). Men den är gången gick jag dit som en äkta lokalis. Själv? nej , men med granntanten, ni vet hon jag städade med. Vi bestämde att vi skulle gå dit ihop. Glad att hon frågade.
-I will show u Anna, säger hon å vi traskade dit. Den här dagen var det riktigt varmt. typ skitvarmt, å jag skulle ha en massa smarr tänkte jag.
Tomater
sallad
gurka
persika
melon
vindruvor
purjolök
paprika grön/röd
citron.
När jag köper så handlar jag alltid 1 eller 2 kilo av varje, dels för att det går åt så mycket och för att det är nästan bara det vi äter nu när det är så varmt, man vill ha kall mat , å dels för att det är så billigt. Jag spenderade 50 spänn på allt jag handlade inkl en duk från en bytant för 20 kr. Så 30 kr då allt som allt. Helt löjligt egentligen. Men känns bra att man stöder byfolket. Remesia visade verkligen hur man ska handla, vart man ska gå, vilken som har bäst/billigast och att se till att man ska plocka själv, för dom är väldigt duktiga på att plocka i själva, å dom väljer ju kanske inte dom bästa grejerna direkt.
Vi satt och drack te hos bytanten med duken, då Remesia känner henne, jag blev helt klart godkänd som Remesias gellin (svärdotter)
Vi satt där ett tag å ojjade oss om värmen och tittade på folk, mycket trevligt.
Hemma med 100 kilo frukt, slängde jag in allt i kylen, å gled sen iväg i mitt svettande till poolen, flöt runt lite där å bara mådde allmänt bra, jag som lokalis liksom, tanken börjar vänja sig mer och mer.
Detta var som sagt igår, och idag har jag varit till Antalya flygplats för att hämta Luna, bartenderns tjej, ja jag körde förstås inte själv, men jag satt i taxin, för Can kunde inte åka då han jobbade, så jag åkte mest med för att hon skulle få lite sällskap hem. 5 min efter att vi åkt, hände det nåt. Bilen på våran högra sida bestämde helt plötsligt att han skulle vänster, så han körde, å rätt in i vår bli, ingen fara skedd, men man blev lite skakis, det blev sån smäll,å vi for upp på en refug, Hussein taxichauffören blev helt galen, tvärnitade å ut ut taxin å skrek på killarna i andra bilen å dom började med pengar å skulle betala, men hussein sa att dom kunde helt sonika köra upp sina pengar nånstans. Konstigt att det inte blev mer på bilen, å jag lovar att förutom lite ont i knät är jag helt ok, jag lovar. Absolut ingen fara. Mamma å pappa, skulle ha ringt om detta , men det var så sent på kvällen. Men det är hur lungt som helst, är glad att han hade så snabb reflex å parerade så fort. Men vi hämtade Luna å det känns bra att hon är här nere, nu kan vi turkfrua oss ihop.
-I will show u Anna, säger hon å vi traskade dit. Den här dagen var det riktigt varmt. typ skitvarmt, å jag skulle ha en massa smarr tänkte jag.
Tomater
sallad
gurka
persika
melon
vindruvor
purjolök
paprika grön/röd
citron.
När jag köper så handlar jag alltid 1 eller 2 kilo av varje, dels för att det går åt så mycket och för att det är nästan bara det vi äter nu när det är så varmt, man vill ha kall mat , å dels för att det är så billigt. Jag spenderade 50 spänn på allt jag handlade inkl en duk från en bytant för 20 kr. Så 30 kr då allt som allt. Helt löjligt egentligen. Men känns bra att man stöder byfolket. Remesia visade verkligen hur man ska handla, vart man ska gå, vilken som har bäst/billigast och att se till att man ska plocka själv, för dom är väldigt duktiga på att plocka i själva, å dom väljer ju kanske inte dom bästa grejerna direkt.
Vi satt och drack te hos bytanten med duken, då Remesia känner henne, jag blev helt klart godkänd som Remesias gellin (svärdotter)
Vi satt där ett tag å ojjade oss om värmen och tittade på folk, mycket trevligt.
Hemma med 100 kilo frukt, slängde jag in allt i kylen, å gled sen iväg i mitt svettande till poolen, flöt runt lite där å bara mådde allmänt bra, jag som lokalis liksom, tanken börjar vänja sig mer och mer.
Detta var som sagt igår, och idag har jag varit till Antalya flygplats för att hämta Luna, bartenderns tjej, ja jag körde förstås inte själv, men jag satt i taxin, för Can kunde inte åka då han jobbade, så jag åkte mest med för att hon skulle få lite sällskap hem. 5 min efter att vi åkt, hände det nåt. Bilen på våran högra sida bestämde helt plötsligt att han skulle vänster, så han körde, å rätt in i vår bli, ingen fara skedd, men man blev lite skakis, det blev sån smäll,å vi for upp på en refug, Hussein taxichauffören blev helt galen, tvärnitade å ut ut taxin å skrek på killarna i andra bilen å dom började med pengar å skulle betala, men hussein sa att dom kunde helt sonika köra upp sina pengar nånstans. Konstigt att det inte blev mer på bilen, å jag lovar att förutom lite ont i knät är jag helt ok, jag lovar. Absolut ingen fara. Mamma å pappa, skulle ha ringt om detta , men det var så sent på kvällen. Men det är hur lungt som helst, är glad att han hade så snabb reflex å parerade så fort. Men vi hämtade Luna å det känns bra att hon är här nere, nu kan vi turkfrua oss ihop.
onsdag 14 juli 2010
2 saker jag inte vill vara med om igen.
Att man inte lär sig, men ska iaf berätt om två skaer som har hänt här nere som jag verkligen vill glömma.
1 Anna L och jag glider in i baren på ett hotell som vi bodde på förut, beställer in ett glas vin och säkert har vi tagit en stadig på hotellrummet innan.
I baren står Mustafa som vi känner sen innan, han pratar med nån lokalis runt 40. Vi sätter oss nån meter från lokalisen då upptäcker jag att han har nån slags midjeväska men har den som handväska. Lite skrattande säger jag till Anna
- kolla, han ger ordet tvärhängd handväska en helt ny innebörd. Hon asgarvar å vi spinner på en stund om detta fenomen. När lokalisen efter ca 15 min vänder sig mot oss å säger PÅ SVENSKA
-Jaha, är ni från Sverige tjejer.....
Ja, i detta ögonblick dog jag lite. Han fortsätter å säger vart i Sverige vi är ifrån.
Jag som totalt har tappat förståndet svarar
-Överallt??!!
Anna säger, så du är alltså från Sverige då, å det visar sig att han bor på Gotland och har narurligtvis bott där ett tag.
- Men du har ingen dialekt, i brist på annat säger hon detta, å fortsätter att han borde lägga till sig en.
Vinet vi betsällt in tog slut väldigt fort, å sen stängde vi in oss på rummet.
2 Marie och jag var på Migros, ett slags Hemköp, ser lite ut som det oxå :).
Vi står i kö och jag ska lägga upp mina varor , då en kvinna i sjal på huvvet, blommig långkjol och långärmat som bara turkkvinnorna har när det är 90 grader ute, glider in före mig, alltså verkligen smiter in, det låg några varor före mig, men jag trodde dem tillhörde mannen innan mig.
- Fan Marie, säger jag högt, jag trodde vi hade kösystem här, men tydligen inte, suckar å surar till lite, det är det värsta jag vet när folk tränger sig.
- Jag skulle bara hämta tidningen, svarar turkkvinnan på KLOCKREN svenska, det är mina varor som ligger här...
Ja vad fan gör man,jag dog lite igen, detta var så otippat så att det var läskigt. Tycker att man borde ha en skylt hängandes på sig, typ jag pratar svenska. Eller borde jag lära mig att knipa igen det här kakhålet jag har.
1 Anna L och jag glider in i baren på ett hotell som vi bodde på förut, beställer in ett glas vin och säkert har vi tagit en stadig på hotellrummet innan.
I baren står Mustafa som vi känner sen innan, han pratar med nån lokalis runt 40. Vi sätter oss nån meter från lokalisen då upptäcker jag att han har nån slags midjeväska men har den som handväska. Lite skrattande säger jag till Anna
- kolla, han ger ordet tvärhängd handväska en helt ny innebörd. Hon asgarvar å vi spinner på en stund om detta fenomen. När lokalisen efter ca 15 min vänder sig mot oss å säger PÅ SVENSKA
-Jaha, är ni från Sverige tjejer.....
Ja, i detta ögonblick dog jag lite. Han fortsätter å säger vart i Sverige vi är ifrån.
Jag som totalt har tappat förståndet svarar
-Överallt??!!
Anna säger, så du är alltså från Sverige då, å det visar sig att han bor på Gotland och har narurligtvis bott där ett tag.
- Men du har ingen dialekt, i brist på annat säger hon detta, å fortsätter att han borde lägga till sig en.
Vinet vi betsällt in tog slut väldigt fort, å sen stängde vi in oss på rummet.
2 Marie och jag var på Migros, ett slags Hemköp, ser lite ut som det oxå :).
Vi står i kö och jag ska lägga upp mina varor , då en kvinna i sjal på huvvet, blommig långkjol och långärmat som bara turkkvinnorna har när det är 90 grader ute, glider in före mig, alltså verkligen smiter in, det låg några varor före mig, men jag trodde dem tillhörde mannen innan mig.
- Fan Marie, säger jag högt, jag trodde vi hade kösystem här, men tydligen inte, suckar å surar till lite, det är det värsta jag vet när folk tränger sig.
- Jag skulle bara hämta tidningen, svarar turkkvinnan på KLOCKREN svenska, det är mina varor som ligger här...
Ja vad fan gör man,jag dog lite igen, detta var så otippat så att det var läskigt. Tycker att man borde ha en skylt hängandes på sig, typ jag pratar svenska. Eller borde jag lära mig att knipa igen det här kakhålet jag har.
lördag 10 juli 2010
Funderat klart?
Ni som gissade på att jag skulle konvertera, ni hade fel. Ni som tippade på giftemål, ni hade fel. Det var inte så himla märkrvärdigt egentligen. Men mycket intressant. Jag skulle göra ett arbete för skolan, besöka en helig plats, så jag drog till mosken helt enkelt. Ja, nu kan man ju inte bara stövla in där som vilken tattare som helst, å dessutom hade jag lite frågor som jag skulle ställa. så vi bokade en tid.
-Men kommer översteimamen att vara där så, sa jag med klotöga
-Nej, jag vet inte vem vi får prata med, men säkert nån slags imam ( turkapräst typ).
Men du vet väll, fortsatte Mehmet å garvade
-Vaddå?
-Ja du lär ha sjal på huvvet om du ska komma in.
-sjal, vaddå burqua (el svtavas det burka?) tänkte jag å såg mig själv med koboltblå klädsel
-jamen, vaddå sjal
-ja du måste täcka håret å inte ha linne, utan armar å bit av benen måste vara täckta.
Mitt enda argument var att mitt löshår, det var fan inte billigt.
Men Mehmet ordnade en fin svart sjal med rött/guld brodyr på. som han sedan satte på mitt huvve så jag fick testa. Mehmet har aldrig krävt av mig att jag ska bära detta, men han såg bra nöjd ut när han såg den på, medans jag kände mig som en blandning av en påskärring och liemannen.
När vi kom in där var det helt tomt, och emot oss kom en man som gjorde att hela rummet krympte, där stod jag, som en främling i en ny värld. Bergundade mina synder, å hoppades för allt i världen att dom inte skulle synas. Men tvärtom var han en mycket vänlig man som svarade på mina frågor till skolan. Men det hela var så märkligt, allt var så otroligt heligt, av svenska kyrkan får jag inte alls den känslan, självklart respekterar jag den lika mycket, men ni kanske förstår. Ja ta det lungt nu, jag har inte gått å blivit muslim, pappa, slappna av.
Besöket varade kanske i en timme å jag var mycket nöjd med mitt resultat, fick för övrigt vg på uppsatsen.
Sjal får man bära om man vill, det rör mig inte i ryggen , vill man ha burqa, ha det, snacka om ett klädproblem mindre. Men jag kommer aldrig att ha det. Mitt löshår är alldeles för dyrt för det :)
Ska lägga in lite bilder så att ni får se oxå.
-Men kommer översteimamen att vara där så, sa jag med klotöga
-Nej, jag vet inte vem vi får prata med, men säkert nån slags imam ( turkapräst typ).
Men du vet väll, fortsatte Mehmet å garvade
-Vaddå?
-Ja du lär ha sjal på huvvet om du ska komma in.
-sjal, vaddå burqua (el svtavas det burka?) tänkte jag å såg mig själv med koboltblå klädsel
-jamen, vaddå sjal
-ja du måste täcka håret å inte ha linne, utan armar å bit av benen måste vara täckta.
Mitt enda argument var att mitt löshår, det var fan inte billigt.
Men Mehmet ordnade en fin svart sjal med rött/guld brodyr på. som han sedan satte på mitt huvve så jag fick testa. Mehmet har aldrig krävt av mig att jag ska bära detta, men han såg bra nöjd ut när han såg den på, medans jag kände mig som en blandning av en påskärring och liemannen.
När vi kom in där var det helt tomt, och emot oss kom en man som gjorde att hela rummet krympte, där stod jag, som en främling i en ny värld. Bergundade mina synder, å hoppades för allt i världen att dom inte skulle synas. Men tvärtom var han en mycket vänlig man som svarade på mina frågor till skolan. Men det hela var så märkligt, allt var så otroligt heligt, av svenska kyrkan får jag inte alls den känslan, självklart respekterar jag den lika mycket, men ni kanske förstår. Ja ta det lungt nu, jag har inte gått å blivit muslim, pappa, slappna av.
Besöket varade kanske i en timme å jag var mycket nöjd med mitt resultat, fick för övrigt vg på uppsatsen.
Sjal får man bära om man vill, det rör mig inte i ryggen , vill man ha burqa, ha det, snacka om ett klädproblem mindre. Men jag kommer aldrig att ha det. Mitt löshår är alldeles för dyrt för det :)
Ska lägga in lite bilder så att ni får se oxå.
fredag 9 juli 2010
Kram
Bara en jättekram till alla er som uppmuntrar mig att skriva. Det betyder otroligt mycket.
Tack snälla!!
Nu är det så här
Lägg alla barn, det kan vara allvarligt nog utan att jag ska behöva höra att jag skapat men för livet på någon. Det har hänt nåt, ja jag får lite dåligt samvete, men tyvärr föll T-rex offer för Mehmets sko, dock har vi konstaterar att det var sonen och att pappan nu bor permanet här, till dock reducerad hyra pga av förlusten av hans son...Ja men jag fick panik då den sprang förbi, jag vrålade å Mehmet klev, jag erkänner, det var dumt, får väl citera koranen eller nåt så man inte blir svartlistad...
Familjen i nuläget
Finansminister Mehmet
Turkafru Anna
Luffar T-rex Sr
Familjen Normal
Välkommna
Smyga
Alla som bor i Turkiet vet att smyga runt för att tissla och tassla går inte, men tack Sophia för att du lärt mig kulvertvägar :)
Ibland vill man bara vara ensam, å göra sånt som ingen annan ska se. Idag var en sån dag.
Marie hade lämnat kvar en dippåse, å jag som har upptäckt att jag kan titta på hem till gården på tv4 play, ja jag vet, men vaddå då, tänkte att nu jäklar ska det läskas, jag hade exakt 5 lira i plånboken ca 25 kr, det räcker till liten burk turkisk yoghurt, pringles (som e skitdyra här) och en fanta, å räcker det inte så betalar jag imorgon till marketmannen (ja man kan göra så här, mer konstigt om man inte gör det). Market ligger tvärsöver gatan. Så jag smög ut å valde noggrant efter den billigaste yoghurten, tills jag hör
-What r you doing askim? (älskling)
Jag, som ett barn som blivit ertappad med att stjäla rabarber ur grannens land (ja det har hänt)
svarade: inget..
Jag såg att du gick hit, behöver du något? behöver du pengar.
Jag: Ja nu är det så här, att jag tänker läska ikväll hem till gården å hela köret, chips och dipp, å det var då fan att du ska se allt då...
Han asgarvade. Han har naturligtvis inget att säga om vad jag köper, men ibland vill man bara vara hemlig, ja ni gör okså så ibland, det vet jag. Har nu plöjt igenom x antal avsnitt av h t g å det är nu jag tän ker säga det, fan vad bra det är...
Ibland vill man bara vara ensam, å göra sånt som ingen annan ska se. Idag var en sån dag.
Marie hade lämnat kvar en dippåse, å jag som har upptäckt att jag kan titta på hem till gården på tv4 play, ja jag vet, men vaddå då, tänkte att nu jäklar ska det läskas, jag hade exakt 5 lira i plånboken ca 25 kr, det räcker till liten burk turkisk yoghurt, pringles (som e skitdyra här) och en fanta, å räcker det inte så betalar jag imorgon till marketmannen (ja man kan göra så här, mer konstigt om man inte gör det). Market ligger tvärsöver gatan. Så jag smög ut å valde noggrant efter den billigaste yoghurten, tills jag hör
-What r you doing askim? (älskling)
Jag, som ett barn som blivit ertappad med att stjäla rabarber ur grannens land (ja det har hänt)
svarade: inget..
Jag såg att du gick hit, behöver du något? behöver du pengar.
Jag: Ja nu är det så här, att jag tänker läska ikväll hem till gården å hela köret, chips och dipp, å det var då fan att du ska se allt då...
Han asgarvade. Han har naturligtvis inget att säga om vad jag köper, men ibland vill man bara vara hemlig, ja ni gör okså så ibland, det vet jag. Har nu plöjt igenom x antal avsnitt av h t g å det är nu jag tän ker säga det, fan vad bra det är...
I etern igen!!
Tillbaka, har varit massa saker att fixa, men idag andas jag ut och faktiskt inser hur lycklig jag är. Men klart att jag ska förtella allt :)
Visum
Ja , om man vill vara i landet längre än 3 mån så måste man ha visum. Min kära blivande och jag har klurat hur vi ska göra, ska jag åka hem å på så sätt få 3 nya mån eller köpa, vi kom fram till att köpa blir smidigare, så där rök mina planer om att åka hem och köpa upp ett lager lysmelk, osthyvlar å annat som jag saknar. Men så bestämde vi iaf.
Man behöver :
4 foton
papper
1500 dollar på kontot
Pengar till polis
Pengar till skatteverk
För detta får man nytt visum och en blå bok, en turkabok där man är på så sätt reggad i Turkiet, om jag fattat det rätt.
1500 dollar!!!! ja men liksom vaddå, hej pappa du, jag behöver en julklapp alt ett förskott på arvet...Men det är så enkelt mina vänner att det går till så att man helt enkelt åker till en växlingsbank, förklarar läget å vips så skriver dom ut ett fejkpapper på detta, ni tror jag skojar men så är det, å det knasiga i det hela är att dom vet precis vad det handlar om när man kommer in, å mot en mindre summa så får man alltså detta papper. Jag har alltså mutat nån, för att få stanna i landet. Jag är invandrare.
Med detta papper tog vi cyklarna till polisen, bara det är att utsätta livet för livsfara (undrar om dom har hjälmtvång här oxå om man arbetar inom kommun). Cykla i Alanya, är som att cykla enhjuling nerdför månsbobacken, baklänges, fast på e-4:an. Då förstår ni. Men jag överlevde.
Inne hos polisen som vaktas av män i k-pist bör man hålla låg profil, trodde jag . Mehmet stövla in å tillsammans med andra turkar började gapa om vem ska man prata med om det här!!!!!
Jag såg mitt visum flyga iväg , men det är lite så det går till. Man måste prata för sig Anna svarade Mehemt. Jag fortfarande förblindad av k-pisten sa inte ett ljud (vilket inte händer så väldans ofta). Men vi lämnade in papper, foton underskrifter och om 20 dagar är jag turk. Typ.
Besök
Grej nr två hände för några veckor sen, jag hade fortfarande Marie som var här nere då. vi satt på best restaurang med ett glas vin på bordet och en long island ice tea i kroppen, å då händer det ofattbara, Anna, min vän som jag saknat sen hon åkte efter ett tårdrypande farväl, bara valsar in där och säger hej. Kan ni tänka er tjejskriket jag gjorde, å grina i säkert 20 min. Med mitt snor å mascara på hennes kläder kramade hon om mig å sa att hon skulle stanna i en vecka. Helt underbart. Det bästa utav allt var att hon hade presenter!!!!!!!!!
Jag har en annan last förutom lösgodis i form av lysmelk och körsbär och det är korv med bra, ja väldigt nyttigt nej, å väldigt flashigt nej, men så är det. Denna underbara människa har alltså med sig
*korvbröd
*korv, alltså gris, riktig griskorv
*johnnys senap, jag grät lite
*svens ketchup
*port salut ost. mums!!!
*hårspray
*böcker
och säkert annat som jag glömde, jag snålade med detta och tog varsamt av osten så länge jag bara kunde. När Mehemt skulle skära av en bit av osten för att riva den höll det på att bli skilsmässa. Men nu är det slut, ja inte senap och ketchup , men det andra. SKITSMARRIGT!!!!
Våga vägra spara!
Sedan kom Patricia ner med sin vän Annie, å det blev några partykvällar och jag saknar er alla redan, kom ner igen nu!!
så under några veckor här nu har det varit full rulle, en efter en har nu åkt hem , å jag blev kvar, lite tomt är det. Men livet rullar på som turkafru.
Visum
Ja , om man vill vara i landet längre än 3 mån så måste man ha visum. Min kära blivande och jag har klurat hur vi ska göra, ska jag åka hem å på så sätt få 3 nya mån eller köpa, vi kom fram till att köpa blir smidigare, så där rök mina planer om att åka hem och köpa upp ett lager lysmelk, osthyvlar å annat som jag saknar. Men så bestämde vi iaf.
Man behöver :
4 foton
papper
1500 dollar på kontot
Pengar till polis
Pengar till skatteverk
För detta får man nytt visum och en blå bok, en turkabok där man är på så sätt reggad i Turkiet, om jag fattat det rätt.
1500 dollar!!!! ja men liksom vaddå, hej pappa du, jag behöver en julklapp alt ett förskott på arvet...Men det är så enkelt mina vänner att det går till så att man helt enkelt åker till en växlingsbank, förklarar läget å vips så skriver dom ut ett fejkpapper på detta, ni tror jag skojar men så är det, å det knasiga i det hela är att dom vet precis vad det handlar om när man kommer in, å mot en mindre summa så får man alltså detta papper. Jag har alltså mutat nån, för att få stanna i landet. Jag är invandrare.
Med detta papper tog vi cyklarna till polisen, bara det är att utsätta livet för livsfara (undrar om dom har hjälmtvång här oxå om man arbetar inom kommun). Cykla i Alanya, är som att cykla enhjuling nerdför månsbobacken, baklänges, fast på e-4:an. Då förstår ni. Men jag överlevde.
Inne hos polisen som vaktas av män i k-pist bör man hålla låg profil, trodde jag . Mehmet stövla in å tillsammans med andra turkar började gapa om vem ska man prata med om det här!!!!!
Jag såg mitt visum flyga iväg , men det är lite så det går till. Man måste prata för sig Anna svarade Mehemt. Jag fortfarande förblindad av k-pisten sa inte ett ljud (vilket inte händer så väldans ofta). Men vi lämnade in papper, foton underskrifter och om 20 dagar är jag turk. Typ.
Besök
Grej nr två hände för några veckor sen, jag hade fortfarande Marie som var här nere då. vi satt på best restaurang med ett glas vin på bordet och en long island ice tea i kroppen, å då händer det ofattbara, Anna, min vän som jag saknat sen hon åkte efter ett tårdrypande farväl, bara valsar in där och säger hej. Kan ni tänka er tjejskriket jag gjorde, å grina i säkert 20 min. Med mitt snor å mascara på hennes kläder kramade hon om mig å sa att hon skulle stanna i en vecka. Helt underbart. Det bästa utav allt var att hon hade presenter!!!!!!!!!
Jag har en annan last förutom lösgodis i form av lysmelk och körsbär och det är korv med bra, ja väldigt nyttigt nej, å väldigt flashigt nej, men så är det. Denna underbara människa har alltså med sig
*korvbröd
*korv, alltså gris, riktig griskorv
*johnnys senap, jag grät lite
*svens ketchup
*port salut ost. mums!!!
*hårspray
*böcker
och säkert annat som jag glömde, jag snålade med detta och tog varsamt av osten så länge jag bara kunde. När Mehemt skulle skära av en bit av osten för att riva den höll det på att bli skilsmässa. Men nu är det slut, ja inte senap och ketchup , men det andra. SKITSMARRIGT!!!!
Våga vägra spara!
Sedan kom Patricia ner med sin vän Annie, å det blev några partykvällar och jag saknar er alla redan, kom ner igen nu!!
så under några veckor här nu har det varit full rulle, en efter en har nu åkt hem , å jag blev kvar, lite tomt är det. Men livet rullar på som turkafru.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)