Vi befinner oss i mellanmjölkslandet. Min man med UT och jag med nytt jobb. Men samma lght och samma finaste hund och givetvis samma cirkusvardag. Fast nu ska ju denna utspela sig i Sverige ist för Turkiet.
Saknar jag Turkiet? Jaaaa massor, saknar jag svetten och värmen?, ja om man jämför med att skrapa rutor och datumparkering, som kommer alltid att vara och förbli mitt värsta. Det som håller mig kvar måste vara leverpastej och varmvatten på vintern som alltid fungerar.
Jag slutade på Ica och fick en anställning på en grossistfirma som kontorist. Jag trivs men saknar jobbarkompisarna , dock inte kunderna som alltid frågor om bonusen är dragen. Snälla, sluta med det, det står på displayen och det är inte världskatastrof om ni missar 25 öre. Nya jobbet är spännande och en utmaning varje dag, har en toppen kollega som är från Turkiet, så vi drömmer oss bort tillsammans ibland.
Mehmet ska börja skolan i höst. SFI likom. Ska bli spännande och hjälpa till med läsningen. Kommer ni ihåg klassikern från första klass. Mor är rar...... Detta ska nu uttalas lååångsamt och lite drygt.
Läxläsning på hög nivå och frågor som varför och hur och när...Jeeez.
Men hoppas på att det ska gå smärtfritt och snabbt så att han får ett jobb så att vi kan börja leva som normala. Tacofredag, lets dance och lite bridgeblandning på kvällen . Hääääärligt, som jag längtar!
Vad gör ni då? Är det någon förutom mammsen om går in och hoppas på en uppdatering?
Jag sitter i våran nya soffa och hoppas att någon annan i detta hushåll ska gå på toaletten eller nåt så att denne någon kan ta med nässprayen som ligger i min jacka. När man ändå står upp tänker jag.
Hör snart , hå och hej med farbror frej!
