Verkligheten

Verkligheten kryper på, i morgon rullar turktåget vidare till Avesta. Nu är det mamma och pappas tur att leva upp till Patricias standarder som vi fått uppleva här i Lund hos Casa de Wessman. Hon får 5 getter av 5 möjliga. Toppoäng med andra ord. På lördag skall även den onämnbara hämtas, han med lurv i pälsen ( nej Mehmet är redan här) min lilla fluffahund. Kaiser Olsson Amnell ska få återse sin kära matte efter snart ett år. Längtar så att jag spricker. Måtte vädergudarna vara med mig och se till att det inte blir snöstorm , snälla, lite medvind tack. Jag vill inte köra mellan Avesta och Gävle (där Kaiser är )i skitväder.
Idag ska jag plugga, det känns sådär, har ingen inspiration alls, och när jag sitter där och koncentrerar mig som mest händer det ofta att jag ist befinner mig på balkongen i Turkiet ist, med valfri dryck. Men jag måste ta itu med detta nu i, skärpning Olsson!!

Den andra halvan av fam annorlunda sitter brevid med Patricias dator. Lite krasslig eller så har han känt efter alldeles för mycket, det kan vara så ibland, en krämpa där, lite ont där. Eller så skyller han på vädret, att han har ätit glass, druckit kallt vatten, så för allt i världen, värm upp vattnen och smält glassen innan ni äter gott folk, annars kan det sluta hos Dr krassling.

Nog om detta, nu är det dags, plugga.
Adjö adjö korv i bröd , kram Anna!

Ser ni, det verkar som att det finns ett ljus.....än så länge är denna bild förstorad ca 1000000 gånger...men ni ser va?

Idag har jag fortf gått på vin från gårdagen, lite surt, lite beskt, men med inslag av gammal köksbord. Min kära kombo Ptricia har uppvaktat oss med fika och thai mat...jag åt ris och kyckling...mums!! Min käre Mehmet ska laga nåt nu på kvällen och det är med spänning och med lite rädsla jag inväntar detta turka a la suprise. Patricia är med och försöker lista ut vad det ska bli, än så länge hör jag bara ...lite salt och ägg.......det är tur att jag har vinet...

Jag bloggar, alltså är jag nästan på banan igen.

Bara en grej till..

Mellan mig och Mehmet är det hur bra som helst, jag är så glad att han är med i Sverige. När förvirringarna i våra liv tar slut och vi får ställa oss först i kön för : Dom som faktiskt står på tur nu. Då kommer allt rulla på som vanligt. Längtar!!!

Trevlig alla hjärtans dag på er!!!! Ta hand om varandra, man vet aldrig när incheckningspersonalen kan dyka upp ... *inget mer vin nu*

Puss!!

Uppförsbacke

Ja det är det fortfarande, om jag ändå kunde se kröken iaf så kunde det kännas lite lättare. Men icke. Jag hatar att skriva gnällinlägg, vem vill läsa en sån blogg, med tjat och gnäll, det är inte vad jag har bjudit på hitills, så jag har helt enkelt fyllt på med lite vin för att kunna göra denna historia rolig, även för mig. så nu kör vi.



Anna och Mehmet i Alanya. Datum : .....några veckor sedan, runt den 20 jan tror jag.



Bussresan from Hell, ja jag gör inte om den igen kan jag säga. Vi överlevde ju, men den briljanta iden kommer inte fram igen. Skulle jag nämna nåt så kan ni väll slå ett bussdäck i huvvet på mig. Tack på förhand, för vi vet alla att den dagen kommer igen.

Vi åt på restaurang i Alanya, hälsade på lite vänner, shoppade 1 väska. SLUT.

Antalya flygplats: 12.04 22 jan


Hej vi vill checka in


- Nej, det får ni inte, eller ja du får men inte din kille, han får inte flyga till Danmark


-Jo, det får han, han har schengenvisum, Danmark är med där. Han får åka dit trots att han sökt visum till Sverige. Jag har mailat Ambassaden i Danmark och det är på Mehmets egen risk, men att det säkert inte är några problem.


-Nej


-NEJ??!!


-Nej. Flygbolaget säger också nej.


-Öhh jo vi ska med, flytta på dig


-Nej, det går iiiiiiiiiinte *flinar*


-Föser ut oss ur kön och där står vi liksom, vad gör man??
Jag (på gränsen till ett vredesutbrott) ringer Patrica, som ringer Cimber som har inga problem med detta.



- Hej igen, nu vill vi flyga. 12:45
-Nej.
-Jo
- Han får inte
-Men vi har pratat med Cimber, det är ok. Du verkar ju inte förstå, vi måste med detta plan, jag kan inte flyga hursomhelst...Vad är det frågan om???
-Ska prata med min chef
-Ja men liksom vad är det att prata om?????? Sitter du i Danmarks regering el?? (tålamodet tröt) Vårat plan går ju kl 14:00....vi hinner ju inte
-Jag kommer snart.
13:35
-Nej ni får inte, å nu är det för sent ändå.

Efter den meningen är allt svart, men jag vaknar upp nånstans på ett hotell i Antalya, 63 cigaretter senare, där vi checkat in för att lugna ner oss. Jag med min flygrädsla, hade sån stress att jag var alldeles yr. Det blev för mycket, vad gör vi nu? Mitt visum skulle gå ut den 25, det var ju därför vi ville åka hem. Vi hade ju billiga flygbiljetter. Vansinnig, medans mina vänner från Sverige gjorde allt i sin makt för att hjälpa oss med biljetter. Vet inte hur jag kan tacka er för all hjälp, tack alla. Utan er skulle jag nog sitta kvar på hotellet i Antalya. Själv satt jag helt orkeslös. Mehmet var besviken och ledssen.



Bara att boka nya biljetter då, skitbra för en student och en över vintern arbetslös man.


Flyg till Sthlm då med Pegasus, en mardröm för mig. Start Antalya, landar i Istanbul, start igen Istanbul och landar i stockholm. Ni kanske tror att jag skojar, men som Mehmet sa: Jag har aldrig sett dig sådär, jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa dig när du är så ledssen. Fullkomlig panik. Hatar att turkarna ombord aldrig har nån förståelse. Tack för vin, utan det hade jag nog hoppat ut. Landar, svettig, lite berusad.


Å sedan tåg till mamma och pappa, somnar helt utmattad.


Dagen efter letar tåg till Patricia
Kommer äntligen fram till Lund. 5000 spänn fattigare önskar incheckningsnissen på Antalya. TACK SÅ JÄVLA MYCKET!!!!!!!!
(är liiiiiite upprörd över detta) * mer vin, mer vin*





Hos Patricia blir vi bortskämda, vi har det så bra här. Vi myser med både gris och vin, oslagbar kombination. vi har haft det helt fantastiskt här. Ska åka hem nu i veckan dock, plikterna kallar.





Uppförsbacken fortsätter med inslag såsom, vad händer nu? Min lght i gävle, lght i Turkiet. Min hund. Mitt jobb. Mitt allt. Mina pengar. Min fantastiska skola som inte vet vad som väntar dom när jag sätter foten i Avesta igen. Om vi säger såhär, det är så mycket som krånglas, som strulas att jag vet inte vart jag ska börja. 1000 frågor, men inga svar, jag funderar och funderar, vad jag vill, vad är viktigast. Det tar på krafterna. Jag bara önskar att det kunde gå lite lätt nångång. Ja, jo, jag är tacksam för att jag har tak över huvvet å allt det där, Men varför är det så farligt att bli lite ego? För nu räcker det fanimej, nu jävlar är det våran tur. För det är vi värda. Så är det bara. Näven är slagen, listor skall göras, samtas skall ringas.



Nu vet ni lite om hur det ligger till, eller ja, jag ska ta del 2 i veckan också :)



Mehmet snarkar, jag sneglar på sockan som ligger där...sussa gott!!!

Jag önskar mig

Lite rörigt i livet

Ja jag vet, det bloggas väldigt dåligt just nu. Men allt, ja nästan precis allt strular i livet. Vi har lite uppförsbacke att gå uppför nu. Längtar till nedförsbacken..

Nu befinner vi oss i Lund hos Patricia...kommer att åka till Gävle snart.

Bloggar så fort jag ser kröken på backen. Håll ut liiiiiite till bara.

Kramen!!!