fredag 29 oktober 2010

Oväntat besök

Tänk att det kommer jag jag aldrig att vänja mig vid, oväntat besök, ALLA vet att jag kräver ett telefonsamtal innan, helst någon dag innan, gärna två. Nu kom det ett gäng, lite släkt och lite div. Men man får ju vänja sig helt enkel, ta seden dit man kommer, vara fräsch som en nyponros och alltid ha te klart. Framförallt städat och fint, vilken tur att jag är duktig turkafru då. Oväntat besök, har inget gevalia men det kanske duger med en kikärta.



Fredagsmys

Från att gå och svettas, har jag nu dragit på mig strumporna för första gången sen jag kom hit i April, så från att gå och svettas igår så regnar det som 17 idag och i Ankara har dom stora problem med vattenmängden som strömmar på gatorna. Idag var det ju fredagsmys som sagt så för att fira in helgen så har jag dragit fram en hink med kikärtor som ska rensas. Obytbar fredagshobby.
Vi har ju även ätit idag med, å givetvis har fotograf Anna Olsson varit med och fotat. Kan säga att även om köften var fantastisk så kan detta slå det mesta. Vi gjorde en blandning av salladslök, chilipulver, olja som vi värmde upp i en gryta, sedan rörde vi i färskost i det hela, la i bröd och sen in ugnen, ugnen står hos grannen, jag erbjöd mig att gå dit med kletet men det var ju efter 17 så det var ju inte att tala om.

Kikärtorna väntar , jag skulle kunna offra ett ben för ett glas vitt, kan även gå ner ett glas rött också. Min önskan nådde inte fram till kaynana svärmor. Jag fick te. Så slutsatsen av mitt fredagsmys är alltså kikärtor och te. So väry fredagsmysigt.




Klet






Klart!!!


Jo men det trodde ni va? En bild på mig med fredagsmyset, jo säkert, ni får nöja er med mina strumpor och ett par tights/långkalsonger, ja dom e iaf inte gulrandiga....

Choklad och godnatt

Jag fick min choklad, å nu är jag lycklig, ganska trött, å har även hunnit med att dricka te med familjen. Ser ut som att det kanske blir en film nu oxå, men vad gör det att det är sent för i morgon är det fredag. Sussa gott!!




Teckenstorlek


Fet Kursiv
Textfärg
Länk
Vänsterjustera Centrera Högerjustera Marginaljustera
Numrerad lista Punktlista Blockcitat
Kontrollera stavning
Lägg till bild
Lägg till video
Ta bort formatering från markering

torsdag 28 oktober 2010

Förresten






Så bjuder jag på lite bilder där jag gjorde maten idag, så otroligt gott : Köfte, supersmarr!!!!!



Man sitter på golvet å tar i med händerna allt vad jag orkar, jag ger min matlagning idag 10 av 10. ( Lite väl urringat där Anna Olsson, men skyller på att bilden är tagen uppifrån)

Snacka om turkakärring!!!!!





Har även hängt upp olika chili frukter på tork, som vi sedan ska göra kryddor av.

I brist på annat



så har jag nu ändrat utseende, igen. Fixat och pysslat känt mig mig som den kvinnliga motsvarigheten till bossebildoktron, fast i bloggvärlden. Nu blev den svart, lite dyster, med inslag av lite rosa som motsvarar det lite roligare livet, en blandning av allt kan man säga..




Jag gör inget nu, fortf lite surig men hoppas att det snart går över då Mehmet har lovat att köpa chocklad på vägen hem från sin träning, han vet då hur man får surmig på bättre humör :)


Och med tanke på att jag har blivit bildtokig från google så kommer här ännu en :)




Allas våran Bosse



Och en på våra grannar!!!

.....

Sa jag att jag hade en dålig hårdag???




Lagen om all jävlighet




Solen lyser, fåglar kvittrar, barn leker och vindruvorna växer i trädgården. Eller??




Nej så var det inte, det är skitsvettigt, fåglar bajsar på min tvätt, barn skriker och grinar om vartannat, och vindruvorna växer hos grannen, inte här. Idag så är det en en sån där dag, allt bara jävlas, har slagit i tån, den är av, typ. Håret är svinto tack vare klorvattnet här nere, känns som jag är i badhuset varje dag, utan bubbelpool. Csn krånglar, mitt fel dock, jag ringde ju dom på en Måndag, vad kunde jag begära liksom? Väntar till Fredag då jag vet att allt kommer att lösa sig. Jag damsög vårat rum igår, systern kommer in och ska damsuga nu. Ja fast det gjorde jag igår, hon ler lite sådär sött och tänker lilla lilla du, jag e turk jag har damsugit sedan du satt på pottan, å hon gör det igen ÅHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!! Ja men damsug då. Igen. Surade lite och åt en skorpa ( smulor)


Idag vill jag bara lägga mig under täcket igen, snusa och dreggla lite på kudden. Längtar till Fredag, jag håller stenhårt på att på helgen gör man det lite mer festligt, fre och lör då vill jag mysa extra och äta nå smarr. På måndagar surar man, trots att dagarna är samma varje dag så är det viktigt för mig att jag håller fast vid det. Annars glömmer jag bort allt tror jag, nej mot dass nu så höres vi senare :)

tisdag 26 oktober 2010

Att duscha


Man kan duscha på olika sätt, oftast så brukar det innebära en dusch, ett badrum, en duschsstång och kanske ett el annat draperi, själv har jag glasblock hemma. Nu är jag inte hemma, så nu har jag en liten kran, en cementvägg, en hink och en pall. Alla sätt är bra......
Det går till på följande vis att jag säger till ca 15 min innan jag ska nyttja facilitetern så det kan ordnas varmvatten, ja vi har bara en kran nu är det så. Kallvatten. Hinken fylles upp till mitten unngefär, det hämtas en kabel där ena änden består av kontakt och den andra änden av en boll, med ståltrådar runtikring, så alla vi kan vi räkna ut att bollen går ned i vattnet och sedan fästes kontakten i vägguttaget, vaddå farligt?? förstår inte alls, vanlig enkel doppvärmare :)

Vattnet blir varmt, jag tar med hinken bakom cementväggen, vrider i kallvatten och vips har jag en bautahink med perfekt temperatur. Jag placerar bakdelen på pallen, tar skopan och börjar duscha, uttrymet där detta sker är i köket, givetvis är jag själv och ingen skulle komma på tanken att komma in å kika där man sitter på pallen. Jag är den lataste på denna jord när det gäller morgonen, så för mig är det här rena drömmen, kunna kombinera sittande med att duscha, för mig handlar det helt enkelt om att jag har mitt eget lilla hamam ( turkiskt bad) därbakom, sitter å filosoferar om vad vi ska äta idag, om jag har permis till att gå utanför murarna, el om jag helt enkelt ska blogga om livet :)


söndag 24 oktober 2010

Oj!!

Var in nu och kollade min statistik, visste knappt att jag kunde det :) Var otroligt många sidvisningar per dag,hade ingen aning om att så många kollade efter uppdateringar, skärpning nu Olsson :)
Lite bilder.



1 Bussresan

2 Frukost

3 Mamma Emine och syster Elif

4 Gaziantep

5 Linslus barn

6 Familjen med morfar i mitten

lördag 23 oktober 2010

måndag 18 oktober 2010

Jag har kommit fram

Jo det är sant, jag har nu parkerat cykeln, å tog ist bussen till Gaziantep, staden där Mehmet kommer ifrån. Alla vet hur rädd jag är för att flyga, så vi valde att ta bussen ist, ca 11 timmar med all packning vi hade så fanns heller inte flyga med på kartan.


Bussresan var garanterat det värsta jag har gjort, man kunde kanske tycka att jag skulle kunna ha fått någon slags förvarning, att nu kommer vi verkligen åka över bergen, den slingriga vägen, i Sverige hade vi kallat det en skitdålig genväg. Efter ca 6 timmar, någon kräkning å ett nödstopp då min kissblåsa höll på att spricka, så kände jag att det fick vara nog, jag tar taxi helt enkelt. Men Mehmet försäkrade att nu var det slut med berg och dalar. Vi satt längst fram, jag hade full koll på han som körde bussen, och hur vägen gick, busschauffören försökte jag trycka i godis och banan så han inte skulle somna å han försökte få mig att titta på film så jag skulle hålla käften och sitta still.


Men min fundering är , varför när vägen är så pass bred som den är, bestående av grus dock och utan räcke, varför måste man köra EXAKT vid vägkanten, kan man inte hålla sig till mitten el nåt, å vad är det för fel på att bromsa, jag har sett döden i vitögat. Alla dom städer/byar vi passerade hade mycket märkliga namn, jag tyckte mig vid några tillfällen att vi passerade Stuttgardt, Visby, å vi var även en sväng i Kenya oxå ( el stod det Konya) vilket fall så var det långt å det hade inte förvånat mig om vi faktiskt tog svängen förbi dessa.



Men vi kom fram iaf, till Gaziantep.





Efter då 11 timmar var vi framme, första mötet med mamma turk skulle nu avklaras.
Vi tog taxi från busstationen, å när vi närmade oss själva området, delen av Gaziantep där vi skulle bo, fick jag en smärre chock. Jag trodde kanske att det skulle vara som Alanya, eller Ankara då det bor 1.9 miljoner människor här, meeeeeeeeen så var det inte. Kändes lite som gamla östtyskland när vi var framme, grått och cement är ledorden. Jag hoppar ur taxin i en nedförsbacke på ca 90 graders lutning, hinner reflektera över det är en lång backe ner, alltså lika långt om jag skulle gå tillbaka dvs pain in the as. Mamma turk och syster har kommit ut för att möta oss, det kindpussas och jag svettas av nervositet ganska kraftigt, men tycker att jag klarar av första mötet bra, även yngre bror kommer för att hälsa.



Vi får mat ( på golvet) och sen går vi och lägger oss en stund är så trött att jag ser i kors. Vaknar och behöver låna toaletten, hör bakrundsmusiken till hajen när jag närmar mig bygget som ska föreställa toaletten, jag går in, kommer ut sen något lättare, men något blekare, här är ditt liv Anna Olsson.



Klart det är annorlunda här, mycket. Har varit lite svårt att anpassa mig till livet, då jag inte kan gå ut själv, utan sällskap. Mehmet eller mamman måste alltid följa med mig, inte så att det är som ett fängelse, Mehmets familj är toppen, väldigt varma, kärleksfulla och utan det så hade jag inte klarat detta, för dom kan jag komma och gå precis som jag vill, utan det är grannar och annat som gärna lägger sin näsa i blöt, kommer med kommentarer och funderingar ang mig och min klädsel, Mehmets mamma har sagt att jag får gå hur jag vill, men att jag själv kanske kommer tycka att det är jobbigt, å jag kan säga att det spelar nog ingen roll hur jag klär mig, för dom glor ändå, jag menar glor, stirrar. Jag vill ju heller inte att dom får höra skit om mig, för tro inte att grannarna säger det rakt ut till mig, nej då går dom till familjen ist, har aldrig kännt mig så uttittad i mitt liv, så det är ett moment jag undviker, att gå ut, om jag inte måste, helst då med Mehmet, barnen som springer omkring och leker, vill gärna komma fram och ta, hälsa , känna och klämma, ser dom att jag har kameran med mig så vill dom gärna vara med på kort, slutsats av detta, jag känner mig som den första vita i Afrika.


Men jag trivs ändå, tycker att det är helt fantastiskt att jag får chansen att göra detta, det är snnorlunda, det är svårt, konstigt och absolut inte svenskt. Jag vet att jag klarar av det här, jag mår toppen varje dag, och jag gör mycket med familjen, som har välkommnat mig nåt så helt fantastiskt.

Lär ta och lägga upp några bilder på allt snart oxå. Hoppas att ni mår toppen, för det gör jag, jag får ju vara med den jag helst av allt vill vara med varje dag.
Kramar Anna