I etern igen!!

Tillbaka, har varit massa saker att fixa, men idag andas jag ut och faktiskt inser hur lycklig jag är. Men klart att jag ska förtella allt :)

Visum

Ja , om man vill vara i landet längre än 3 mån så måste man ha visum. Min kära blivande och jag har klurat hur vi ska göra, ska jag åka hem å på så sätt få 3 nya mån eller köpa, vi kom fram till att köpa blir smidigare, så där rök mina planer om att åka hem och köpa upp ett lager lysmelk, osthyvlar å annat som jag saknar. Men så bestämde vi iaf.
Man behöver :

4 foton
papper
1500 dollar på kontot
Pengar till polis
Pengar till skatteverk

För detta får man nytt visum och en blå bok, en turkabok där man är på så sätt reggad i Turkiet, om jag fattat det rätt.

1500 dollar!!!! ja men liksom vaddå, hej pappa du, jag behöver en julklapp alt ett förskott på arvet...Men det är så enkelt mina vänner att det går till så att man helt enkelt åker till en växlingsbank, förklarar läget å vips så skriver dom ut ett fejkpapper på detta, ni tror jag skojar men så är det, å det knasiga i det hela är att dom vet precis vad det handlar om när man kommer in, å mot en mindre summa så får man alltså detta papper. Jag har alltså mutat nån, för att få stanna i landet. Jag är invandrare.
Med detta papper tog vi cyklarna till polisen, bara det är att utsätta livet för livsfara (undrar om dom har hjälmtvång här oxå om man arbetar inom kommun). Cykla i Alanya, är som att cykla enhjuling nerdför månsbobacken, baklänges, fast på e-4:an. Då förstår ni. Men jag överlevde.

Inne hos polisen som vaktas av män i k-pist bör man hålla låg profil, trodde jag . Mehmet stövla in å tillsammans med andra turkar började gapa om vem ska man prata med om det här!!!!!
Jag såg mitt visum flyga iväg , men det är lite så det går till. Man måste prata för sig Anna svarade Mehemt. Jag fortfarande förblindad av k-pisten sa inte ett ljud (vilket inte händer så väldans ofta). Men vi lämnade in papper, foton underskrifter och om 20 dagar är jag turk. Typ.

Besök

Grej nr två hände för några veckor sen, jag hade fortfarande Marie som var här nere då. vi satt på best restaurang med ett glas vin på bordet och en long island ice tea i kroppen, å då händer det ofattbara, Anna, min vän som jag saknat sen hon åkte efter ett tårdrypande farväl, bara valsar in där och säger hej. Kan ni tänka er tjejskriket jag gjorde, å grina i säkert 20 min. Med mitt snor å mascara på hennes kläder kramade hon om mig å sa att hon skulle stanna i en vecka. Helt underbart. Det bästa utav allt var att hon hade presenter!!!!!!!!!
Jag har en annan last förutom lösgodis i form av lysmelk och körsbär och det är korv med bra, ja väldigt nyttigt nej, å väldigt flashigt nej, men så är det. Denna underbara människa har alltså med sig
*korvbröd
*korv, alltså gris, riktig griskorv
*johnnys senap, jag grät lite
*svens ketchup
*port salut ost. mums!!!
*hårspray
*böcker
och säkert annat som jag glömde, jag snålade med detta och tog varsamt av osten så länge jag bara kunde. När Mehemt skulle skära av en bit av osten för att riva den höll det på att bli skilsmässa. Men nu är det slut, ja inte senap och ketchup , men det andra. SKITSMARRIGT!!!!
Våga vägra spara!

Sedan kom Patricia ner med sin vän Annie, å det blev några partykvällar och jag saknar er alla redan, kom ner igen nu!!

så under några veckor här nu har det varit full rulle, en efter en har nu åkt hem , å jag blev kvar, lite tomt är det. Men livet rullar på som turkafru.