Cykla

Det är som att cykla, man glömmer det aldrig. Gäller det även turkcyklar? Där sadeln nu gått i två bitar, å det inte pga av bakdel av större size. Skönt det är när sprickan liksom nyper tag i skinkan mitt på Ataturkstreet där trafiken är som Sthlm i rusning fast autobahn, man ingen chans att stanna å rätta till sig. Det finns en växel som fungerar, trampa-i -luften-växeln, den som går skitlätt å får man upp mer än rullatorfart så ser man ut som en jojo som försöker få upp lite speed. Samtidigt försöker jag få det som att se ut som att det faktiskt är just den växeln jag vill ha. Men jag har cyklekorg på denna, fin och svart, hänger snett men vad gör det? Snabb som en pil dårar jag igenom Alanya med ett stopp på Migros, ny plattång inhandlad. Kanske kan få bukt med detta fågelbo till hår som inte återhämtat sig än efter incidenten i havet häromdan. Jag vill inte prata om det. Jag cyklar hem, eller snarare jojar hem i värmen, Mehmet frågar om jag har duschat nyss, schysst. Nöjd med dagen. På lördag kommer Patricia, med lösgodis. Mums!