Giftemål

Ja, ni kan vara helt lugna, det är inget som står på tapetern än. Men klart man tänker, undrar å funderar. Giftemål först, här el i Sverige, man lär tänka med huvvet å inte med hjärtat.

Gifta sig i Sverige känns tryggt, men mer också för att jag inte är så insatt i var som händer om jag skulle välja att gifta mig här. Vet att det krävs en hel del papper, å jag är ju inte känd för att vilja krångla med sånt, bekväm skulle nog vara mitt ord i SAOL om jag skulle ha nåt, att vi fick till det med alla visumpapper är för mig obegripligt.



Kan man gifta sig på båda ställerna? Kanske i Sverige å ha en liten cermoni i Turkiet.

Mehmet kliade sig i huvvet å förklarade att liten cermoni fanns inte i hans släkt, skulle bli ett ramaskri om man bara bjöd vissa å inte alla. Så 500 turkar i Jäder , är det nåt att sikta på el? :)

Men hur gör man då, vart börjar man, vill jag? Klart jag vill, haha jag ska ha hela baletten, med klänning å tutande bilkaravaner , turkakärringar som gapar :) Skitkul tycker jag å planerar medans finansministern räknar att år 2030, då kanske :). Detta är förstås inget som vi planerar sådär jätteallvarligt nu, men det är kul att spåna lite :) För er som kanske inte vet, när Anna Träffade Mehmet så kommer nu den osencurerade historien här:



Anna O å Anna L, rumlade runt i Alanya, levde glada dagar med drinkar å sol å sena nätter, här skulle vi bara ha kul, hahaha vilka dårar som åker ner hit å faller för turkarna, skulle väll aldrig....

Vi bestämde oss för att gå på en ny restauranggata, jag var hungrig, å lite glad i hågen , men det upphörde ganska snabbt då inkastarna har ett öga för vilka som aldrig varit just där förut å det gapades till höger och vänster, jag var på bristningsgränsen när en kille ropade på oss å förklarade att det hääär det var den bääästa restauranga i stada...Då brast det för Anna O

-Ja men vad vill du, va??!! vad vill du??

-Ja ni komma äta här ja

-Nej du, det kan jag lova att vi inte ska, vi kommer att gå uppochner å tillbaka igen å sen kommer vi att välja en restaurang å jag kan lova att det kommer INTE att bli här.

Anna L tog ändå hans kort å skämdes säkert å mina vägnar å sen gick vi vidare. Jag valde......den sämsta restaurangen i hela Alanya att äta på. Somliga straffar......

Efter lite barkisbröd å nån drink fick jag dåligt samvete,

-Fan Anna, jag måste gå tillbaka, hur kunde jag vara så otrevlig, vi måste gå tillbaka å ta en drink där. Det gjorde vi ,jag sa det jag ville säga och visade sig att inkastaren var väldans trevlig, å nej, det var inte Mehmet. Han kom ut från köket (såklart), å slog sig ner vid oss. När jag såg honom så hände nåt, som om allt bara gick i slowmotion, ja jag veeeet.
Jag tappade talförmågan å Anna såg vad som höll på att hända
-Men skärp dig, vad håller du på med väste hon medans jag satt å fnittrade som en tonåring.(fattades bara ett hubba-bubba)
Han sa inte många ord under den stund vi satt där, förutom när jag försökte skoja till det å sa väll något kanske inte så lämpligt, jag drog typ alla över en kam när det gäller turkar å dess beteende härnere. Mehmet satte mig direkt på plats å sa surt att jag visste fan inget om hans liv å var hans värderingar var, great tänkte jag, bra Anna, snyggt.

Jag krävde att vi skulle gå dit nästa dag medans Anna förmanade mig å sa att för faaaan, glöm det där. Men det gick inte, jag gick emot alla mina principer å varningar i huvvet. Men efter x antal timmar framför spegeln å x antal ombyten var jag redo, nu jävlar!!!!
Väl där igen , försökte jag på alla vis få med honom ut, ja, jag var ju inte så stursk att jag frågade rätt ut. Jag bad Anna. Andra killarna där sa till mig att det är ingen ide, Mehmet går aldrig ut, han tränar, jobbar å sover, det är allt, du är inte den enda som frågat, kan lova att det inte är nån ide. Anna frågade iaf. .........han kom med, eller han skulle möta oss när han slutade, behöver jag säga hur nervös jag var? Men på den vägen är det, fanimej det sa klick på en gång. Jag känner mig fortf varje dag som en 14-åring som är kär i killen med moppe som hänger med dom coola killarna vid kiosken. Men den här gången får jag vara med :)