Jag är så sjuk så sjuk. Kan inte fatta hur det kunde bli såhär. Började för nån vecka sedan. Lite halsont och lite förkyld, men det kan man ju bli och tar man det bara lite lugnt och dricker c-vitamin så brukar det ordna till sig. Började känna av halsen mer och mer på tisdagen så jag gick till apoteket och förklarade att jag hade ont, förkyld men ingen feber.
Fick lite piller och tänkte att nu ordnar det upp sig. Onsdagen kom, drack lite vin med Karin, kände mig inte på topp, inte ens när hon frågar vilken musik jag vill lyssna på. Och det brukar ju jag vara väldigt tarj på att få bestämma, mitt , mitt , mitt och bara mina låtar...önskade väll nån sådär. Vi åkte till hennes mans restaurang , Mehmet kom dit efter en halvtimme och sen bara small det till. Med halvdrucket glas tackade jag för mig och kände yrseln. Vi åkte hem och jag somnade som en sten, vaknade på torsdagen som en zombie.
Så ont i halsen att jag höll på att få panik. Mehmet åkte till apoteket, mer piller sedan fick jag som en spray av min vän Lena som bor här, som man ska spreja nere i halsen. Vid det här laget var jag desperat. Jag tog allt jag kom över. Sprejen var värst, någon timme efter sprejandet kom illamåendet. Med en feber hög som ett höghus, kröp jag in i badrummet, frös som aldrig förr och hej toaguden. Kräktes säkert 5 gånger igår. Försökte få upp värmen i duschen , sov, yrade, vaknade av att jag yrade. Mehmet kom hem, började tjata om ambulans. ICKE!! Grinade, (seriöst, jag fulgrinade) snörvlade om vartannat som en 3-åring igår. Man blir ju helt knäpp av hög feber, ni vet sådär ont kroppen att man är på väg att krypa ur skinnet, gångra det med 10 så hade jag det..
Idag kom Mehmets chefs vän, en doktor och tittade på min hals, han ryggade tillbaka, och rynkade ögonbrynen. Självklart halsfluss, visste det då jag har haft såhär förut, vita varbollar i hela halsen.. så nu har jag fått riktig penicillin. Börjar bli människa igen. Har pratförbud för doktor Ahmed. Jag anser det vara ett hån mot en pratkvarn som mig, Mehmet njuter dock av tystnaden, lite chockad sådär av sin för första gången tysta fru. Men jag smsar han i tid och otid, hur skulle det annars se ut om jag inte fick utlopp för mitt"pratande".
Han visslar här hemma på rasten, jag surar och tänker vänta du bara , vänta du.
Nu tänker jag äta soppa....
Hörs snart igen med nya idéer
Kram Anna
1 kommentar:
Frieday night baby! Och jag har nog ungefär lika roligt som dig. Men äter dock pannkakor o kollar på Så ska det låta. Hoppas verkligen att du blir bättre så fort det bara går. Hoppas inte det drar ut på tiden utan går över fort. Skickar lite *pyssla om* och en pannkaka till dig.
Skicka en kommentar