Men då kör vi då

Nu är man tillbaka till verkligheten, har lämnat tryggheten med alla dess lyxvaror som toalett,dusch och varmvatten. Helgen har varit helt fantastisk, bara jag och Mehmet å ingen som kommer å knackar på dörren å frågar om te eller frukt eller nu kommer det släkt hit så ni lär sitta här. INGEN kom å störde :) Vi checkade in runt 13, rummet var inte klart liksom, visste dom inte att jag skulle komma eller?? Lite irro, men slappnade av ganska snabbt när jag såg uppenbarelsen i form av en stort runt bad, gjort för två, den ena sitter i å den andra tittar på :) :)

Nej men det blev så mycket bättre då. Jag bokstavligen hoppade ur särken jag hade på å tvingade Mehmet att gå å köpa nåt drickbart som inte var, cola, fanta , te, vatten osv osv. Jag passade på att besöka toaletten då, den satt fast och jag behövde inte sitta på huk, det var en upplevelse utöver det vanliga. Mehmet kom hem med Miller och sen låg vi i badet å sörpla å plaska omvartannat. Mehmet gick upp före mig, jag tror inte att han insåg vilken lyx det var som vi hade. Men när jag var hälften genomskinlig och hälften russin så tyckte även jag att det var dags att svida om.

Vi hade bokat ett bord på hotellet som skulle ha en fest med mat å dryck, dans och även nån känd turkisk artist. Vi blev totalt 400 pers där. Många hade långbord medans Mehmet och jag hade ett 4 bord, det räckte så tyckte vi :). Det kostade 70 lira, ca 350 kr, då fick man äta hur mycket man ville å dricka vad man ville/hur mycket man ville. Vaddå?? Ingen gräns?, betalt och klart nu är det bara att köra. Jag tror inte att dom insåg att vinkonsumtionen den kvällen skulle enbart bestå av mig. Vi hade en servitör som passade upp på oss hela kvällen, när jag hade tomt i glaset så fyllde han på. Å inte är jag så oartig att jag tackar nej när den lille mannen så lyckligt står där med flaskan och nickar. Mehmet tog några öl å lite vin. Maten var kanongod, vi fick allt tror jag, från ostbrickor till kött å potatis, ris och sallader, bröd och massa kletröror. Vi satt som två runda, lite småglada bollar efter maten. Det blev även styrdans till tonerna av en turkkvinna som sjöng, kanske inte det bästa, men Mehmet var inte sen med att vara gentleman, så vi styrde stegen mot styrdansen helt enkelt. Såå vuxet och såå roligt. Lite slowdance sådär innan tolvslaget å sen blev det helt galet. Riktig turkmusik, halay och kolbasti och en nedräkning. Jag och Mehmet dansade loss ordentligt, ut med armarna, knäppte med fingrarna och svängde med benen, japp Anna Olsson också! Vid tolvslaget så fick jag inte bara 1 puss, utan alla kindpussades med alla. Det var så himla roligt och en helt enorm stämning bland alla och klart den bästa kvällen på mycket länge. Vi kom i säng runt 02. Llite småberusade av vin och stämning, vissa mer än andra, av vinet alltså.

Dagen efter så åt vi frukost kl 9 , jättefin buffe och Mehmet hade bokat hamam under dagen, tyvärr kunde jag inte gå för dom hade inte för kvinnor, bara män, så jag låg i mitt bad på rummet ist, å det var lite så vi gjorde resten av dagen, å mat igen på restaurangen å hade bara myshelg helt enkelt. Ja, inget roligt utan når tråkigt såklart. Min kamera. Jaha tänker ni, fylltratten har tappat den. Nej det gjorde inte fylltratten, den är bara spårlöst borta.

Jag anklagar absolut ingen, MEN, efter långt prat med hotellchefen så har vi fått sett övervakningskamrorna och där ser man att jag har med mig kameran när vi lämnar festen på fredagen, sedan har vi bara lämnat rummet för frukost och restaurang besök igen, å nånstanns där är kameran försvunnen. Så man undrar ju vart den är. Å med tanke på att dom är puckon som jobbade där, som fortf säger att jag glömt den på festen, samtidigt som dom säger att den syns på kameran vid hissen. Ja nån förklara denna logik för mig?? Så summan av detta, jag har inga kort att visa er, jag har varit heldeppad för detta, ingen kamera, min, min kamera har nån tagit, med mina minnen, ja, det har runnit en tår eller fem. Jag är inte ledssen för kameran i sig, (eller jo såklart, det var en julklapp från mamman och pappan förra året) utan för bilderna vi tog, jag ville så gärna visa er allt, så jag får be om ursäkt för detta. Så det får bli en bildlösblogg tills vi vinner på bingolotto eller nåt :) Men tänk er den stora salen där det var dukat för 400 pers, massa färger och härliga dukar, lyktor och massa dekorationer. Värme och glädje, å en en väldigt lycklig småberusad Anna i sitt eget lilla vakum.

Nu ska jag åka med Mehmet till Ankara, för att se om han är betrodd med visum denna gången oxå. Jag bestämde mig för att följa med ändå, bergsbuss nästa alltså, vi åker halv nio ikväll, kommer tillbaka i morgon natt förhoppningsvis.

Håll gärna en tumme eller två för oss, att alla papper är i sin ordning, att vi får träffa en vänlig människa som har ett bra liv och inte vaknat på fel sida.

God fortsättning!!

Kram Anna